Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
åh, längtar till finalen


Texten som skrevs om för Rabarber som jag måste skaffa en titel till

det här är vanvettet som kommer om våren, det här är till alla män jag har försökt rädda från verkligheten
deras skamlösa händer min lilla känsla


det läcker ur ögonen på er
fadersgestalterna ja g delar ut mitt vemod till


lär mig att min insida är vacker
att det är därför den är svårare att sätta ord på

jag lever nästan lite som en liknelse vid andra händelser
för mycket hav
för mycket avstånd
för mycket upprepade vulkaner
inuti
jag är vinylskrap, knaster och mitt eget bakgrundsljud
när blev det här en monolog?

jag berättar om hur en påminnelse om solen fladdrar mot dina axlar
och de ber mig om detaljer
jag säger att jag känner alldeles för få genvägar till din röst

du klär mig med komplimanger
som om jag hade blundat för länge

jag rör om jag
bränner vid

vill ta mig in i din
andning, sprida mig
likt en tornado i din
kropp

lära dig

lugnet


men en orkester tvingar min nervositet till sitt yttersta
du kommer att lämna mig när du förstår

det här är om fyra år:
du är tavlorna som flyter utanför
du vägrar gå upp ur sängen.
drömmer om männen i mitt liv och lapptäcken
och du går med jackan öppen
bara ett av dina sätt att plåga.
din röst är tunn -
den säger något om att jag ska
"lämna dig kvar"
du är full av snö
och håller händerna som för en kinesisk bön, ber
jag vänder ryggen till
menar egentligen inte att lyda dig

du får mig att.......
du får mig okej?

en upprepning av himlen
vi vågar ställa oss innanför klockan i bröstet
orden är graverade i slingrande döda träd

vinylskrapet har ersatts med viskningar och kyrkoklockor

upplysta fönster
häll dess mousserande ljus över den hänförande spänningen
omslut fågelflocken längs den frysta himlen

försvinn med kvittrande klokhet

jag anar din isolering

din klädsel sprider rykten

du sträcker dig efter larmet

du vill spricka ifred




Fri vers av sotlugg
Läst 548 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2009-11-15 22:09



Bookmark and Share


  Cosmogirl
du skriver på ett sätt som får mig att vilja sluta.
när jag känner precis allt du har orden för och sen återgår till mitt eget krystande i sängen om nätterna.
hur det dör bit för bit och sådana som du får det att vilja leva, därför försvinner det aldrig.
att leva och dö för konsten. förbannelse eller gåva, vad är språk och på vilket sätt ska man förhålla sig till det?

du är bra, kanske en av de bästa jag någonsin läst. jag har många favoritförfattare men det är sällan jag läser något av någon som känns så här starkt. som gör att jag bara vill skrika eller skriva ut på vita ark och sprida i stan. över hustaken, sen fotografera det likt fredsduvor.
herregud. fan vad du är bra.
2010-01-27
  > Nästa text
< Föregående

sotlugg
sotlugg