Den kvinnliga varianten på Herman Hedning
Och hennes granne
Kallade ”pormasken” av en f d tjejkompis
Till henne

Deras skvaller gång över potatislandet
Kunde antingen göda det till höga höjder
Eller övergöda, så de nästan dog
Skit har ju den förmågan

I alla fall så såg man ofta
Hermina Hedning och pormasken ute och gå
Och käftarna gick som smatterband
Med eller utan ungar

De brukade alltid ta med sej ungarna
Och plockade tussligon
I dikena på vår tomt
En gång sa jag nåt om att de kanske kunde
”låta dom växa” för vi vill gärna ha dom kvar

Det var inte bra…
För det skapade en möjlighet…
Ett hämdbegär och man såg läpparna fladdra
Men alltid för tyst, för att vi skulle höra

Man såg Hermanias dotter som var
Lika gammal som vår
Gå och liksom ”spana efter”
Saker att skvallra om

Och man hörde att skvallret var
Även hennes livsnerv
Hela världen var en enda stor bytta av skvaller
I deras värld….

Nu är pormasken inte kvar längre
Man undrar om hon skaffat en ny
Eller om hon skvallrar med sej själv
Och man kan undra hur mycket hon pumpat barnen på
Under årens lopp…

Fy fan…

(Det värsta är att de inte är ensamma de finns skvallerkärringar av "manligt" kön med, en sitter och lusläser mina dikter för att använde dom för att förstöra för mej och andra människor, om han kan.... en sån typ kunde inte på flera månader byta toalettstol, fast han är rörmokare, men, han kunde sprida lögnaktigt skvaller på nån timme, fy fan) (toalett stolen vart stulen efter nån månad, om de nu var så...)