Hallen är stor nog för oss båda, men vi väljer att slåss om det som kallas mitten. Mitten på en matta som burit många fötter, som nu bär våra.


5 sekunder.


En hemlig evighet
där
i hallen. Ett förtrollat land, en himmel utan horisont.


Din axel snuddar min.

Blickar möts, de skiner.



Stillhet



Ögon samtalar i tysta toner. Blickar möts.

Läppar smakar på hals.

Djupa andetag
i leenden, en hemlig evighet.



5, 4, 3, 2, 1… vi går vidare.



Hallen. En värld utan horisont.

Det förtrollade landet
är nu
inget mer än en hall.


Men, fortfarande
våran hall.




Jag älskar den hallen.