Det är de gråa dagarna

tror jag

eller är det något annat

Låtsaskompisarna

är inga jag tänker söka efter

vi är så olika

och jag orkar inte anpassa mig

till deras jakt efter att vakna vilsna i främmande sängar

de kallar mig tråkig

och jag undrar för en kort sekund

vad innebörden av kul tog vägen?

Vi tycker nog bara annorlunda.

Kanske är man starkare

ändå när man liksom tar sig tiden att andas

och se på sig själv utifrån

någonting igår

gör mig till vad jag är idag

kanske gör mina siffror att

det är svårt att hantera

att mina lekfulla och nyfikna ögon

ändå kan vara lärda och seriösa

Inte mer än människa

jagar perfektionismen trots vetskap om att sådant inte existerar

lite vilsen

men väl på väg