Lönnen den stod där som ett slags tids cykel, eller vad man nu ska säga. Den hade troligen stått där långt innan man byggde huset, på baksidan om det… det var under alla omständigheter högre än huset. Ett hus är högt när man är 7 år, speciellt 3 våningar i trä och ett slags murad sutteräng bottenplan, murad i gråsten. Källare var det nog under hela huset men där var man bara in en bit, en gång. De var mörkt och kallt.

I huset bodde min kompis Larson, hans morsa var trevlig, farsan med då när han inte var uppretad, hade sett han uppretad ibland men, inte nån hit, även om man inte sa det då. Men längst upp, bodde dom och på vägen upp fanns läkarstation en hel våning. Där stack man mej elakt en massa ggr med en tuppkamsliknande plåtbit, så varje gång jag kände den doften så ville jag därifrån, snabbast att springa upp till Larson och hålla andan. 3 trappor utan att andas klarar man inte så till slut så blev det ändå, men man höll för munnen lite. En doft på handen var bra, tvätta sej strax innan och skölja dåligt, en näve ner i jorden och böka eller att ta på en oljig cykelkedja, var några av alternativen. Den sista gjorde att man fick torka handen inne i fickan, så man inte oljade mer, men morsan klagade, ”jag fattar inte vad du har i fickorna ”sa hon, och ”jag fattade inte heller”.

Men man passerade där i alla fall på olika sätt, uppe hos Larsons fanns det ”värme” en där mänsklig värme som man vill ha. Värme inifrån, de hade en varmvatten beredare med kran på väggen, senare har jag sett såna men inte innan. Nuförtiden så slipper man ju sånt med då, i början på 70talet, så hade inte alla varmvatten. Alla hade inte ens, badkar, eller dusch.
Dusch var förresten så modernt så nästan ingen hade det egentligen, det var mest omklädningsrum som hade sånt, de flesta hade badkar med en slang… duschslang.

Men mamma Larson var gullig, bullar och saft och nånting speciellt, ”omtanke”. När Larson och jag var där så lyssnade hon på oss, vi var speciella, vi var några som man pratade med som ”om man var likvärdiga”. Kanske var det därför man sprang genom dessa jävla trappor och kom upp, andfådd och slut så, Larsons morsa undrade hur det var fatt. Det var inte fatt nåt speciellt men vem vill förklara att en ”drakliknande kärring med krokodilflin hade gjort hål i mina fingrar så ofta så jag nästan spydda av sjukhuslukten”. Vem ville förklara det när man var liten. Inte ens efter de hade byggt en ny, samordnad läkarstation med tandläkare och hela fan, ute på en åker strax bortanför hockeyplan, gick lukten bort. När vi var i skolan så fick vi cykla till nya station, alla på led och man ropades in i ”alfabetsordning”. Alltid Andersson först och Öberg sist, själv nånstans mittemellan… och se, de hade redan lyckats skapa denna jävla sjukhuslukt…

Men i gamla sjukstugan så var det annat ett tag, Larsons köpte hus med lusthus i glas på tomten och flyttade… Vi flyttade också i samma veva så det var inte anledning att vara där nån gång..
Några år senare hade vi ett läger med kyrkan, skidåkning och sånt på schemat och vi skulle bo i gamla läkarmottagningen. Men sjukhus lukten hade inte gått ur så man fick hålla andan nu med, sjukhuslukten gick aldrig ur.

Men lönnen stod kvar, mellan huset och kråkspåret, som var en smalspårig järnväg, stod lönnen och liksom talade om att allt inte förändras. Inte lönnen, inte lukten… men kråkspåret blev cykelväg och in i bottenvåningen flyttade en som senare skulle bli en mördare, in. Men det är en annan historia..

Långt senare så mötte jag en kvinna, blev kär och hon lärde mej en del om kärlekens mysterier dock, så ville hon älska med mej så fick hon tvätta håret efter jobbet, för doften av sjukhuset där hon jobbade fick mej att få såna associationer… prova själv att få en kvinna att få orgasm, samtidigt som du själv ska njuta, och hålla andan på en gång….