Visst är det bättre att förneka

och intala sig själv

om vad som är rätt

Men din undran kommer förfölja dig, eller hur?

Men hon är lös under foten,

du känner henne inte tillräckligt väl

och du gjorde allt rätt

du är inte skyldig

hon ljuger

bedrar

Och du går

utan att överväga

utan debatt

Inga tankar

inga om

inga måsten

bara ett kanske som tränger fram då och då

Det är 20 år senare

du möter dina egna ögon

ute på trappen

som säger

"Nu undrar inte jag längre i alla fall"

Stegen tystnar så småningom

likheten så slående

en avbild

Kopia

Vart är förnekelsen nu?