Hans försvarstal var skarpt, han hade verkligen anledning, hela hans liv var förstört. Han hade lockats att förråda sin vän, sin enda riktiga vän, han hade en gång kontaktats av vissa att göra det men, just då var han sårbar och besviken. Så han förrådde honom, han gick tillsammans med soldaterna och visade, vem det var, den som jag kysser, sa han åt dom… nu efteråt så hade han undrat, ”varför skulle han” de visste allt vem han var, varför skulle han behöva ”förråda honom”.

Svaret var enkelt… egentligen, han kom på det, de ville får honom att få en del i skulden, och det var förutsagt. Det var förutsagt att han skulle bli förrådd av en av sina närmaste. Han insåg det nu när han satt med samma slantar som för en slav.. han hade sålt sin själ, sig själv och sin mästare, för 10 silverpenningar. Han ropade till sin Gud, eller han hade ju dödat sin Gud, eller fanns Gud, fanns Gud för honom.

Och den där jävla Petrus, fiskaren, denne hetlevrade rättskaffens Petrus kommer uthoppande från skuggorna med en svärd som han svingar likt en fiskare. Men tillräckligt bra för att han skulle slå örat av en soldattjänare. Soldaterna avvaktade och han tog örat, han sa åt Petrus att gå därifrån, han hade sagt att ”förråder du din mästare med en kyss”. Och då, från den stunden så förstod han Kung Davids ord ”Så länge jag teg så försmäktade min ben av min själs ständiga klagan”. Så han kände igen det, som de blev, så kändes de som om han gick och bar på en jättebörda, eller en människa till. Som en extra människa på ryggen, kanske den som han förrått.

En börda som en tegelbärare kanske, de starkaste kunde bära 50 st tegel på en slags kont, med tegel… han hade den jämt, sen den dan. Den dan full av svek..
Han sökte upp dem, de som ville han skulle förråda och skrev till själva översteprästen men de reagerade knappt. ”Vi har dödat en uppviglare och en falsk profet” sa dom, men några tittade ner i golvet. ”Vi har dödat en falsk profet, en av många, du hjälpte oss och har fått din lön för det, köp nånting bra åt dej för det”
OCH om några månvarv minns inget av detta… ingen kommer att skriva om det här, den där Jesus blir bara en passus i historien. Hans död bevisat detta, om han varit en Gud eller Messias så hade han stoppat det.
MEN JAG TRODDE INTE NI SKULLE DÖDA HONOM skrek han.
Det var inte vi, sa dom, det var Gud och folket som uttalade hans dödsdom. GUD och folket. Men de lät lite spakare nu…
JA men han var Guds son, han kunde inte stanna i döden han lever ju.
Spakare och spakare, de visste ju alla att de fått betala soldaterna för att berätta att lärjungarna hade hämtar och burit bort kroppen. Och stenen, en hel slvadron tränade soldater hade dragit för den men, 11 lärjungar skulle ha flyttat den och burit kroppen, samtidigt som vakterna skulle stått där och tittat på utan att göra nåt. Märkligt minst sagt.
Ni ljuger, sa Judas, lärjungarna har av rädsla gömt sej sen dess, de har inte gjort nåt
VAR ÄR DOM röt en av de riktigt hårda i podiet.
HA sa Judas, jag har sålt en, och betalt priset, jag säljer inte fler…
Jag sålde honom för att ni ljög för mej, ni ljög om allt, ni skulle inte skada bara förhöra, ni förde mej bakom ljuset.

Du har fått dina pengar, gå nu, sade översteprästen, gå och gör dej nåt roligt för pengarna.

TA ERA SYNDAPENGAR skriker Judas och slänger dom, trots sina självklara och absoluta inställning så vill ingen av dom ha dessa blodspengar. Judas springer, försöker springa ifrån hela sitt liv, och sitt svek, har ett tygstycke i handen som han tvinnar, sätter fast den med en ögla och hänger sej. Han kunde inte springa ifrån sej själv, det är som att springa ifrån sin skugga…