Jag tror det är...
Jag tror jag är där...

Detta stora rum, denna salsliknande terräng
En tunnel genom alper och snart snart Piemonte igen
Där vinet är stramt, slitsen elegantare och ögonen brunare
Och när ljuset släcks är faktiskt livet friare, hetare, mer omfamnande

Kanske lade sig natten lite väl tidigt
Jag blev sittandes med näsan tryckt mot Autobahn
Jag räknade minuterna, vägstrecken, städerna
Men aldrig var jag nära nog, så tanken gick i förväg

När skoltyskan lämnas bakom mig blir jag förstådd
Una via attraverso le montagne apre le mie emozioni
Du har svårt att höra vad jag försöker säga, men jag hör dig le
Jag längtar hem men inte tillbaka åt nord, hem är där hjärtat bor

Bit för bit har jag lämnat kvar mig själv där