Ungdomen var härlig, en av de saker som var härligast, fast de vet man inte förrän senare, var idealen, tron, kärleken, den kärlek som varar för alltid....
Ibland så kunde man byta intresse för tjejer varje vecka eller varje månad, men man trodde på kärleken... man trodde på idealen, man trodde på rättvisan... Det är en av de saker jag avundas ungdomen...

Risken är att man låter "patronizing" när man säger så, nedvärderande med "jaja ni vet inte mer än" "vänta tills ni varit med längre" men jag tänker inte så, jag avundas verkligen den där självklara tron, på kärlek, rättvisa och ideal... som ibland tråkiga, ledsamma och svikna erfarenheter, kan ta ifrån en.

Det är inget att stå efter, jag hade gärna sluppit dessa svek, misslyckanden och liknande som får en att se världen på ett annat sätt. Sviken kärlek, sviken tro, svikna ideal och med handen på hjärtat. så går man säkert inte fri själv heller.