Jag viskar min fråga i en flaskpost
Låter mina ord guppa likt osynliga barkbåtar
på den purpurröda ytan, vaggandes mot en slocknande
solnedgång. Sanningens horisont.

”Vill du ha något att dricka? Vin kanske?”

Du nickar.

Fyller kristallglas med osminkat vin
Likt en helig graal
dina händer bär mitt namn

”Skål”

Om jag är ärlig, klär min röst med kärlekens ord
Låter dig få höra
alla de vingar som slår i min barm
Yttra de känslor som bygger bo i mitt bröst
Om jag är ärlig, står du kvar då?
Om jag håller din blick, ger dig de tankar jag bara
vågat uttala inom mig, i dikt
Står du kvar då?

”Vet du, att idag… väntar jag på dig, för alltid.
Jag vill så gärna få tillåtelse älska dig”

Jag tar en sipp av mitt vin.

En kort behaglig tystnad

”Gott?”

”Ja”