Ja, jag klär mig lite smått patetiskt

i en naiv kostym

vi språkar så bra

bokstäver blir ord som trivs

utan verklighetstro

Du bär den så väl

blicken som sliter tag

och itu allting

Så lätt du fångar

och lindar in

men nej, nej, nej

jag är inte rädd för dig

dina ord väger inget

i mitt bagage

för du visade vem du var

när min kostym var av

min beundran har lagt sig till ro

vid ditt fönster

står jag utanför

ser in med förnöjsamhet

sanningen knackade på din dörr,

lögnerna står tätt bakom

ger tillbaka allt som du gett

och visst gör det väl ont

insikt kan vara brutal

att se vad man förlorat

och förstå

det var ditt eget val