Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Rädslan att våga vara underbar



Jag älskar livet

Men är rädd för att leva det


Jag älskar livet

Morgondaggen i det oklippta sommargräset
men ser den inte, på grund av alla stråna


Jag älskar livet

Måsens skratt över skärgårdsöar
men hör dem sällan
för jag är rädd för vatten


Jag älskar livet

Middagar lagade med kärlek
tända ljus och två glas rött
men äter den ensam
för jag har ingen att dela den med


Jag älskar livet

Höstlövens frasiga röster
som viskar under gummiklädda sulor
som vandrar under gyllene trädtoppar
Men jag besöker aldrig skogen
Jag går så ofta vilse


Jag älskar livet

Nakenbad i sensommarens morgontimma
men lämnar inte stranden
för jag räds det mörka i djupet


Jag älskar livet

Lördagsmorgnar under nattvarmt täcke
dina armar och ben, knutna i mina
men jag vågar inte hoppas
för jag vet att du kommer lämna mig


Jag älskar livet

A cappella sång innanför vita julstjärnors
glittrande strålglans i akustiksal
Röster klädda i änglavingar
men mina tankar gör mig döv


Jag älskar livet

Min mamma, min pappa. Mina bröder och dotter. Mor- och farföräldrar, kusiner, moster och morbror. Vänner, ja till och med främlingar.


Jag älskar


men är rädd för att fråga


Vem älskar mig?











Fri vers av Baystream
Läst 344 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2009-11-27 09:52



Bookmark and Share


  Hawk
Underbar text!
Att säga JA till livet, men att ändå inte riktigt våga leva det fullt ut, av rädsla, för vadå?
Ensamheten, att gå vilse, att bli lämnad...
Att älska och våga låta sig älskas tillhör väl den största fråga av alla...
2009-11-29

    Herr Ångest
Du flätar livets små ljuvliga moment med rädslan för att det ska vara för bra eller ta slut..till en underbar liten tankeström som virvlas sig in i en.. och stannar kvar långt efter att man läst färdigt. Snyggt!
2009-11-27

    cyberwor/L/d
Man läser och fortsätter i eftertankens spår. Snyggt!
2009-11-27

  Monika A Mirsch VIP
livet i alla dess underbara detaljer fångar du upp och flätar samman med den eviiga mänskliga rädslan - FINT
2009-11-27

  Junitvillingen
Åhhh du ljuva själ & poetissa...jag blir ordentligt berörd av din underbara text...den är så vackert formulerad, men vemodet finns där, rädslan att inte vara älskad...jag bara läser om och om igen & påverkas lika starkt varje gång...du lyckas verkligen gripa tag om mitt djupaste inre...texten känns så nära, så äkta...*kram*
2009-11-27
  > Nästa text
< Föregående

Baystream
Baystream