Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

göteborgsnatt

Jag är, Man, människa, Svensk. En människa i världen, en världsmedborgare. Bland dom höga och låga. Det finns ingenstans där du inte hittar mig...även i den mest intima stund kan du plötsligt bli förvånad över att jag finns där. Det finns alltid ett mellanrum och fylla. jag är och är inte. jag är min egen negation, min egen uppfyllelse...jag föddes just idag, eller jag har alltid funnits. Jag är kapabel att tänka tankar som omfattar hela världen och världar bortom världar. Jag är du....och mig själv. Jag är kroppslig integritet satt åt sidan. En enda stor härlig smutsig unifiering.

Ett stilla regn faller över ett älskande par. Sommaren därute är långt borta för dom. Bara ljudet av regnet, en liten känsla av kylan som smyger sig över dom nakna kropparna. Munnen, huden, kyssarna. Det smutsigt nära i altihopa. Lukten av urin, sekret, den svidande lemmen. Små skavsår kring hela ollonet.

Hon glider nära på barstolen, ber honom att känna på låret, stjärten. Säger att hon är fet. Säger att hon ser ut som en stor oformlig massa av kött och fettvävnad om han skulle se henne naken. Hon dricker, dricker, dricker, säger honom detta.

Dansgolvet är tungt av lukter...svett blandat med öl blandat med cider, blandat med sprit, blandat med rök. blandat med säd, blandat med sekret. Jag finns mitt i, suger in alltihopa, låter mig impregneras av det. Jag drar av mig skjortan för att komma nära det exponerar all hud. Jag älskar det, jag vill vara i den lukten för alltid.

Dom sitter nära varandar framför skärmen..skriker, skriker, diskuterar, tar varandra om nacken. Tröjorna har svettfläckar under armarna. Håret är kort svettigt......tv:n blixtar runtomkring, inget undgår att genomlysas.


Han är helt gömd i huvan. säger att han läser till arkitekt, säger att han vill ligga med flickan i stolen intill som kastar blyga leenden åt alla håll....på flickan i mitt knä, på pojkens styvnande lem.

Driver över masthugget...en gnutta här en gnutta där. Allt kommer att blötas ner till sist..regnmoln är sådana. himlen är genomlyst...hela arsenalen av gatljus rymmer igenom regndropparna sprids upp mot himlen, studsar genom gatorna, rälsen, bilrutorna...fastnar i huskropparnas fasader, gör revor långt in i köttet.




Prosa (100-ordare) av Mikael A
Läst 349 gånger
Publicerad 2009-11-27 14:45



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Mikael A
Mikael A