Här går vi

med samtal som räddar världen

tiden liksom försvinner

men vad gör väl det?

Vinden leker i ditt hår

och jag önskar för en stund

att jag var den.

Hade jag vågat hade

mina fingrar försiktigt

trevat efter din hand.

Du bekänner färger som du burit

men jag vill hålla dig ändå

jag tror dina läppar

skulle smaka gott.

Du ber mig att berätta

något ingen annan vet

lägga hjärtslagen

inuti din hand.

Något klumpigt faller ur min stämma

och jag undrar så

vad skulle du säga om jag verkligen bekände

att jag vill vara vinden i ditt hår?