Det är Harrys födelsedag och jag tänker på Pireus.
Det är namnet som sådant som gör det mer än platsen.
Jag har egentligen aldrig varit där,
eller, varit där på riktigt.

Aldrig gett mig tid att ströva omkring i dom övegivna lagerlokalerna.
Aldrig gett mig tid att sitta nere vid pirerna, se
ner i det blå vattnet där sikten overkligt sträcker sig ända ner till botten.

Aldrig gett mig tid att äta lunch på Tavernan,
den äldsta i Grekland, (som lär ligga där någonstans)

Harry, den andre Harry alltså, säger det i den boken:
Att skeppet kom ifrån Pireus,
att det tillhörde "hellenic transport company",
att det kom ifrån Hellas, alltså, det Hellas som var Hellas.

.... Det är slaskregn,fem plusgrader och jag tänker på Pireus:
jag sitter vid vattnet på en Pir, letar efter "hellenic transport company" fastän jag vet att det för längesedan är borta.