jaget trillar sönder i småsmå bitar
och ändå värker det i bröstkorgen som om något vill ut
andas
andas vore som himmelriket, om det inte brände sönder mina lungor
trycker sönder dem inifrån

is
allt känns som kall, hård och tung is
en hand, en kram, en tår, ett ord
som en tryckande smärta mot min hud, ett sår som aldrig vill läka

det finns ingen trygghet här längre
det stinker av oro och smärta
som ett oavbrutet regn som slår mot mitt huvud och mitt hjärta
det är ett slag som inte går att vinna

Tengo miedo
för jag är rädd
rädd så jag vill gråta, spy och gömma mig under täcket
och aldrig komma fram igen

aldrig mer

och det kommer göra ont i all evighet
or 'til the day i cease to exist