ute på gatan framför huset hoppas jag
jag hoppas att där står din cykel och dig
du ska stoppa mig i dörren
och viska förlåt

varje gång jag går upp i de där trapporna hoppas jag
jag hoppas att utanför min dörr där ska du sitta
där ska du sitta med tårdränkta ögon
och viska förlåt

när jag öppnar dörren på kvällen till en fullsatt lägenhet hoppas jag
jag hoppas att du ska sitta i mitt rum
att du ska sitta på min soffa med min tröja i ditt knä
och viska förlåt

men varje gång jag går ute på gatan
och hoppas få se din cykel
så är den inte där

varje gång jag går upp för de där trapporna
och hoppas att du sitter utanför min dörr
men du är aldrig där

varje gång jag går in i den fullsatta lägenheten
och tittar in på mitt rum
så sitter du inte där

även om jag vet att du aldrig kommer stå på gatan med din cykel
även om jag vet att du aldrig kommer sitta utanför min dörr
även om jag vet att du aldrig kommer sitta i min soffa på mitt rum
slutar jag inte hoppas

det kommer aldrig att hända
det har nästan inte hänt
allt håller på att försvinna
och allt jag har kvar är ångest
och ett hopplöst hopp