- Kan Mitty prata?! Skrek Cecilia och tappade ett glas som hon hade i handen medan hon hoppade till.
- Ja, sa hon.
Cecilia gick ut igen. När hon kom in igen hade hon en liten ask om ett snöre i handen. Hon satte sig på en stol och knöt samman asken och snöret. Snöret var av ko skinn. Asken var gjord av trä. Hon knöt samman dem och hon gav den till Jenny.
- Här, sa hon. Du kan ha den runt halsen med Mitty i. Så du inte tappar bort honom igen.
- Tack! Sa Jenny tacksam över att slippa ha Mitty i ryggsäcken.
Hon rotade upp en gammal tröja som var sönder i väskan, och rev sönder den. Hon lade lager på lager tyg i den lilla asken tills Jenny tyckte att det var tillräckligt mjukt för Mitty att ligga där. Hon stängde asken och hängde den runt halsen.
- Säng till om det är oskönt, om det är för varmt eller något sådan, sa Jenny till Mitty i asken.
- Det är mycket skönare än i den där lädersaken som jag har varit tvungen att ligga i flera århundraden, sa Mitty.
- Bra, sa Jenny.
Cecilia kom med två koppar te för henne och Jenny.
- Du kan bo här, om du vill alltså, sa Cecilia och satte sig ned mer koppen i händerna för att värma sig med.
- Jo, tack, sa Jenny. Men jag vet inte om det är säkert. Är det långt till skolan?
- Vilken skola går du i? frågade Cecilia
- Waldorfskolan i Umeå… Sa Jenny blygt.
- Men det är inte så långt bort här ifrån, sa Cecilia utan eftertryck.
- Är det inte?! Utbrast Jenny.
- Nej, sa Cecilia. Det är det inte. Det hände samma sak för mig som för dig. Men min mamma tog självmord när jag var tio år. Hon ångrade att hon födde mig. Sedan mådde pappa så dålig efter att hon hade tagit självmord, så han började dricka och festa. Han var sällan hemma, så jag fick ta hand om mig själv. När min släkt fick höra hur pappa behandlade mig… Han slog mig och skrek på mig, så tog min släkt ifrån mig från min pappa, vilket jag är glad över. Jag fick bo hos moster. Då var jag redan 13 år, samma ålder som du. Jag flyttade ifrån min moster redan när jag var 15 år. Jag hade sparat ihop jättemycket pengar via att jobba hos en av mammas bekanta i en blomsterbutik, sedan när jag har börjat jobba. Jag har hoppat av skolan, för att kunna försörja mig själv och så har jag köpt en moped så att jag kan åka in till stan för att träffa min kompisar…
- Varför berättar du det här för mig? Frågade Jenny med tårarna i halsen.
- Jag tycker att du har rätt att du ska få veta att jag fick gå genom nästan samma sak som hände för dig som för mig, sa Cecilia. Men jag fick bo hos mina släktingar när pappa började dricka…
- Men vet dina kompisar om det? Frågade Jenny. Om att du bor mitt i skogen, alldeles ensam…
Alldeles ensam… Alldeles ensam… Orden ekade i huvudet på Jenny. Skulle hon överge Cecilia och fortsätta att bo i en kartong i resten av sitt liv tills hon hade sparat in tillräckligt med pengar för att köpa en liten stuga, som inte hade värme eller el? Nej, det kunde hon inte göra. Hon blev erbjuden att bo här gratis, med en tjej som hade hoppat av skolan, för att försörja sig själv…
- Jag vill bo här, sa hon bestämt.
- Bra, sa Cecilia.
Hon reste sig upp och gick ned, där vart sängarna var.
- Vart ska du? Frågade Jenny.
- Jag ska lägga mig, sa hon utan att vända ryggen ifrån henne.
Cecilia gick ned med huvudet av tankar. Jag kunde ju inte ljuga för henne, tänkte hon. Hon är ju för söt… Jag har nästan gått igenom samma process som hon, fast hon är mycket yngre. Jag har hoppat av skolan, vilket är sant. Hon kanske kan ta hem mer mat ifrån skolan?
Men huvudet fyllt med tankar somnade hon till slut. Jenny vågade inte gå ner och störa henne tills hon hade somnat. Jenny gick trött och klumpigt ner för trappen och somnade direkt på den lilla säng som fanns där för henne.
Nästa morgon vaknade Jenny upp med ett motorljud ovanför henne.
- Vad händer? Frågade hon, men när hon vände sig om och såg att Cecilia var borta gick hon upp.
Jenny gick utanför dörren och hon såg… Ett byggvärk rakt framför henne. En halv skyskrapa lyftes stegrade högt upp i skyn, hotfullt. Jenny gick ut och tittade efter Cecilia. Hon stod och pratade med en kille som var någonstans mellan arton och tjugo. Hon stod och skrattade medan det syntes att hon frös. Hon stod med korslagda armar över bröstet. Hon log mot killen, med tänderna. Jenny hade aldrig sett henne så förutom, trots att de träffades igår.
- Jenny! Ropade Cecilia när hon hade märkt att Jenny hade vaknat.
Jenny gick blygt fram till henne och killen.
- Hej, sa hon.
- Det här är Jonas, sa hon. Jonas, det är Jenny.
Han log åt henne. Hon kände hur hon rodnade. Men Jonas bara skrattade.
- Hur mycket är klockan? Frågade Jenny.
- Klockan är redan sju… sa Cecilia.
- Jag måste ju vara i skolan klockan åtta! Sa Jenny.
- Var inte orolig, det tar bara tio minuter att åka till din skola, svarade Cecilia.
Jenny sprang in både för att hon var hungrig och att hon frös. Hon lät Cecilia och Jonas vara ensamma. Hon sökte efter mat i den lilla stugan, men hittade ingen. Tillslut kom hon på att hon hade kvar mat från skolan sen igår. Hon hade inte hunnit äta den, för hon hade blivit störd av att Emil kom och ville ha Mitty. Hon åt sig mätt och när hon hade ätit klart, kom Cecilia genomfrusen men glad.
- Vad är det? Frågade Jenny.
- Jonas har bjudit mig på middag idag, sa hon med ett leende.
- Jaha, sa Jenny utan att bry sig så särskilt mycket. Hon ville helst prata med Mitty ifred.
- När åker vi? Undrade hon.
- När vi är klara, svarade Cecilia.
- Men jag är klar, sa hon.
- Ja, men då åker vi då! Sa hon glatt.
Cecilia gick ned till sovrummet, som Jenny kallade det. Cecilia bytte till ett par slitna jeans och en grå kofta. Hon lät hennes vanliga linne vara på henne. Hon tog på sig sina gula, nya halsduk.
- Ja, då åker vi, sa hon.
- Men jag trodde inte att du hade vanliga kläder, sa Jenny.
- Det har jag, sa hon. Du förstår, som alla tjejer älskar att shoppa, det är samma med mig.
- Jaså…
- Kom!
Jenny gick och hämtade sin väska med hennes alla saker. Sedan åkte de till hennes skola. Bra, tänkte Cecilia. Nu när jag ända är nära stan kan jag köpa mat…
- Du ska svänga in här! Ropade Jenny med försök att överrösta motorljudet.
De parkerade.
- Jo, du… började Cecilia viskade.
- Vad?
- Skulle du kunna ta med dig lite mer mat än vad du vanligtvis brukar ta med dig från skolan?
- Visst, sa hon och mot skolan.
Cecilia åkte iväg till hennes gamla klasskompis, medan hon väntade på att affärerna skulle öppna.
Jenny gick mot skolan.
- Jenny! Ropade någon, hon såg sig om och såg att Sara kom springande.
- Hej, sa hon.
- Vem va det du fick tjuts av?
- En person.
- Din nya pojkvän?
- Absolut inte!
- Vem va det då?
- En tjej som jag fick tjuts av!
Jenny ville inte gå med Sara för att hon var så nyfiken. Hon hatade nyfikna personer.
- Men kom igen då!
- Det är en person, som jag tjuts av!
Hon gick med raska steg bort mot skolan, mot hennes skåp.
- Jenny! Ropade någon.
Hon brydde sig inte.
Jenny böjde sig ner för att komma åt hennes skåp längst ner - hon hade skåp i C, vilket betydde längst ned.
- Vad har vi för lektion? Frågade hon, Jimmy, kille från hennes klass som hade skåp bredvid henne.
- Matte, sa han utan att bry sig om henne.
Hon tog sina mattesaker och började gå mot den salen som de hade. Hon gick förbi schemat och så såg hon hur det stod en lapp där det stod:
Jenny har en hemlig pojkvän! Hon får tjuts av honom till skolan på son moped!
Jenny kände hur ilskan bubblade inom henne. Hon rev ner lappen. Men det var redan försent. Tidigare hade alla i hela sjuan stått och läste en lapp som var på tavlan, själv hade hon trott att det var någonting om att en lektion var inställd. Men nu var det redan försent.
När hon kom in i klassrummet och gick direkt när hon hade kommit in så blev det tyst i rummet. Hon tittade på alla och sedan gick hon fram till Sara.
- Du tror fan inte att jag vet att det var du!? Va?! Sa hon med försök att behärska sin ilska.
- Hur vet du att det är jag då? Frågade hon med ett flin i ansiktet.