Jimmy böjde sig ner mot Jenny och kysste henne. Jenny visste inte vad hon skulle göra. Jimmy, klassens populäraste kille kysste henne, som bodde hos en tjej som hade räddat henne från Emil. Hon var en av de som sällan fick någon uppmärksamhet, men att JIMMY kysste HENNE. Jimmy där emot, bodde i en lägenhet. Alla visste om det, som hade varit hemma hos honom, men han var fortfarande lika populär. Han hade varit tillsammans med många tjejer förut. Han visste inte hur killkompisarna skulle reagera när de fick veta att han hade kysst JENNY.
Hon kunde inte tro att det var sant. Hon slängde in hennes saker i skåpet och sedan väntade hon på Libia, Linn och Erik.
- Vad hände? Frågade Libia.
- Vad han bra på att kyssas? Frågade Erik.
- Är han kär i dig? Frågade Linn.
- Jag vet inte riktigt vad som hände, Libia. Erik, ja defenetift! Linn, jag vet inte… En kyss kan ju inte betyda någonting.
Jimmy kom fram runt hörnet och log mot henne. Jenny rodnade och gömde sig bakom hennes stora kofta. Hennes nästan svarta hår hänge ner i ansiktet på henne, hon gömde sig för alla. Men hon var för glad för att skrika av lycka. Hon hade kysst JIMMY! Eller det var han som kysste henne, men det spelade inte så stor roll.
- Jag har aldrig sett honom le så där! Viskade Linn.
- Inte jag heller, sa Libia.
Medan Jenny stod och gömde sig och hennes vänner pratade om hennes ’’kanske-pojkvän’’ över henne.
- Hur är det? Frågade Erik.
- Det är bara bra, sa Jenny med ett leende, med rodnaden till max i ansiktet.
Jenny tittade bort mot Jimmys håll, han sneglade mot henne. Det var bara Eddie som märkte någonting. Han frågade någonting till Jimmy, så han var tvungen att bryta ögonkontakten med henne.

Resten av dagen svävade Jenny på rosa moln. Hennes vänner visste att det inte var någon ide att prata med henne, hon bara stod där med en drömmande ansiktsuttryck i ansiktet. Cecilia kom och hämtade henne.
- Tog du med dig mat? Undrade Cecilia när de hade kommit till den lilla stugan.
- Mmm… sa Jenny drömmande.
- Vad är det?
- Mmm…
- Hallå?
- Mmm…
- HALLÅ?!
- Va?
- Vad är det?
- Hur var det när du kysste din första kyss?
- Jadu, det var en liten upplevelse som jag än kommer ihåg idag. Det var…
- Jajaja, du behöver inte berätta allt.
- Varför undrar du då?
- Vet du vem Jimmy Andersson är?
- Är det den där hyfsat långa killen, som är så snygg som går i din klass?
- Ja.
- Ja, då vet jag vem han är.
- Jag vet inte hur jag ska säga det här men…
- Men…?
- Han kysste mig.
Cecilia tog tag i mig och kramade mig. De var redan som syskon. Allting var så fritt att prata om. Som syskon.
Dagen gick fram fort, medan Jenny låg nere i den lilla ”källaren” där vart sängarna var. Det ända ljuset som kom var från några springor från luckan. Hon dagdrömde och tillslut somnade hon, hungrig och trött. Hade inte velat äta någonting. Hon vaknade med att mobilen pep till. Det stod ett mobilnummer som hon inte kände igen.
Hej. Vad gör du?  frågade avsändaren.
Vem? Skrev Jenny tillbaka.
Jimmy 
Hej! Jag vaknade nyss. Jag råkade somna. Sj? Vad gör du då?
Inte mycket. Kanske kan träffas?
Hur mycket är klockan?
Nio.
Visst.
Jenny steg upp och trevade sig fram till luckan. När hon lyckades att hitta luckan och öppnade den så såg hon att Jonas, eller Zack stå där, med sina mörka kläder. Cecilia brydde sig inte om att hon kände igen honom. När han hade gått så såg hon att Jenny hade vaknat.
- Jag känner igen honom någonstans ifrån, sa Cecilia.
- Han är min vikare… Sa Jenny trött.
- Är han?!
- Ja, Tommy blev sjuk igår kväll.
- Har ingen aning om vem han är.
- Min mattelärare.
- Jaha, kan han matte?
- Nej, vi hade inte ens fem minuters lektion!
- Jaha, han verkade ju som en bra lärare…
- Ja, JÄTTE!
Jenny gick ut. Det tog tjugo minuter för Jenny att gå dit. Medan hon gick dit lyssnade på musik, tillslut kom hon fram till parken. Det var mörkt. Inte en själ syntes till. Hon hörde hur en gren knakade bakom henne.
- Jimmy? Frågade hon ut i mörkret.
Hon fick inget svar. Hon tittade sig omkring. Fler knakade grenar bakom henne. Hon snurrade runt i ren rädsla. Där stod Emil igen.
- Ge mig honom, sa han lika galet som förra gången.
- Nej! Sa hon panikslaget. Nej! Nej!
- Jo, men kom igen nu! Sa han. Jag kommer inte att göra honom illa.
- Nej! Tjöt hon och sprang mot vägen som hon hade sprungit.
Men hon kom inte lång innan det stod en stor kille i vägen för henne. Hon halkade för att stanna. Kille tog tag i henne och lyfte upp henne.
- Bra, sa Emil stolt.
- Hmpf… sa killen.
- Men gör det då, viskade en pipig röst under henne.
- Men jag kan inte… nu! Viskade hon tillbaka.
Emil kom fram till Jenny som dinglade i luften.
- Vart är han nu? Frågade han.
- Du får inte! Tjöt hon.
Han började känna på henne. Vart det än var brydde sig inte. Han gjorde det över HELA kroppen. Jenny tyckte inte att det var behagligt när han tog henne över hela kroppen. Hon började skrika och sparkas. Hon träffade Emil i ansiktet så han började blöda från munnen. Hon sparka så vilt att hon träffade den stora killen som höll i henne, mellan benen. Han släppte henne och sjönk ner mot marken med händerna mellan benen. Hon sprang iväg, så fort hon kunde. När hon kom till stugan, efter en komplicerad väg till Cecilia så hon var säker att någon inte hade följt efter henne. När hon kom fram rusade hon in i stugan och såg Cecilia ligga och blöda på golvet mitt i det lilla utrymmet.
- Cecilia! Skrek Jenny och sprang fram till henne.
- Spring… Viskade Cecilia svagt.
- Nej, sa hon panikslaget. Jag kan inte lämna dig här!
- Dem…
- Vad pratar du om?!
- Dem… galna… fånga… parken… Mitty…
Det klarnade för Jenny. Hon reste sig hastigt upp, och skulle precis springa ut genom dörren, men Emil stod där redan. Blödande från munnen och den stora killen bakom honom, förargad.
- Ge mig honom! Sa Emil.