Ditt spel

ditt agerande

rena jävla anoerxin

för hjärtat

svälten känns i mellanåt så rå

jag kommer gråta nästa gång jag blir vidrörd

Någonstans förla jag den hårda ytan

i mellan dina fingrar

rinner leran

men ta i mig då, sluta rulla min sårbarhet

mellan tummen och pekfingret

Det är inte ditt fel

ingen väljer vart min längtan landar

Och jag vet inte vad det är

men jag är trött på att vara ingenting

Kanske skulle du göra rätt i

att bara ovetandes släppa taget

utan att verkligen våga ta reda på vad du håller i

Du skulle ju kunna tycka

att det var helt underbart

och

visst låter det skrämmande?

Min rädsla darrar i dina händer, jämt