du räknar lecakulor ur blomkrukor på sjukhuset
känner på dörrar till rum ingen får se
det förbjudna är alltid vackert
vackrare än stjärnorna på sommarhimlen
men du sitter där
räknar lecakulor ur blomkrukor på sjukhuset
var tog himmelen vägen
försvann den lika fort som rödljusen blinkar
ambulanssirener på gator där ingen bor
lecakulor fyller arbetarens skor
kanske finns det hopp
för kvinnan utan ben på sergels torg
när ambulansens sirener dör ut
räknar lecakulor ur blomkrukor