Be mig inte att svara på frågor som är för stumma att besvaras av en människas läppar. Forma orden av tårar, dränkta i leran. Rädda mig, åh det som endast du kan. Skildra min barndom på papper, lika tunna som det sköraste silke. Vad gjorde jag för att förtjäna en plats på ditt silkestyg, som du så varsamt täcker dina axlar med.
- Säg vad jag måste göra.
Säg vad som måste sägas innan solen går i moln, och mina tankar försvinner bort med vindens pinande läte. Åh säg mig varför solen alltid går i moln.
- Säg vad som måste göras.
Innan världen försvinner under våra fötter, skildras världen bara genom spegelbilder som en samtid av betong. Finner vi våra fäder, likaså våra fördomar mot oss själva och vem vi är. För vi båda vet att alla människor är lika. Född i samma människa med olika krav.
- Säg vad vi måste bygga
För att inte rasa till avgrundens tomma inre. Att vi inte faller samtidigt som vi bygger murar av orden som redan föll innan världen visste vilka vi var. Du och jag. Så snälla be mig inte att svara på frågor som redan är besvarade, ödsla inte din tid på idioter.