Frosten är så tjock att den nästan är snö. Allt fryser och mina drömmar bäddar in sig i lager av dun. Somna in, låt allt det vackra lämnas bakom dig. Vi andas ånga i en iskall natt och mina nariga såriga händer söker tröst hos dig. Tiden stannar upp en sekund då vi inser att det är samma sak att fly livet som att fly döden. Vi är bara trötta kroppar nedstoppade i trasiga skor. Ditt hår är täckt med rimfrost som smälter mot min kind. Vi sjunger tysta sånger om kärlek för att överleva vintern och för ett ögonblick glömma verkligheten. Dina andetag är just nu den enda anledningen till att mitt hjärta fortsätter slå. Kylan river i lungorna och tillsammans vågar vi skratta åt döden. Du vet, han följer oss som en skugga, dag som natt. Allt vatten har fryst och isen går sönder under våra steg. Vattnet tränger in i skorna och vi fryser lite till. Ändå hoppar vi runt av glädje och jag frågar dig ibland om när vi ska dö. Du ler alltid och säger att vi aldrig ska dö. Vi ska döda döden och innan dess leva livet. Det är ju därför vi står här och sparkar stenar ut i körfältet. Du knackar mig på axeln och säger rakt uti tomma luften att du önskar du haft vingar. Jag frågar vad du skulle ha gjort då. Flugit härifrån såklart. Från mig? Undrar jag. Då skrattar du bara och håller om mig som att jag var den enda människan på jorden. Sen viskar du i mitt öra. Säger att du och jag skulle haft vingar tillsammans och flugit härifrån för att slippa all skit. Du viskar att du aldrig skulle kunna flyga utan mig. Inte någonstans, någonsin. Orden kittlas i mitt öra och framkallar små lyckobubblor i hela kroppen. En fågel flyger förbi däruppe bland stjärnorna. Jag sträcker ut handen och fångar den åt dig. Här har du dina vingar säger jag och ger varsamt över fågeln till dig. Kan vi flyga härifrån nu? Sorgset skakar du på huvudet. Nej. Inte idag och kanske inte imorgon. Men en annan dag, någon dag lovar du. Frosten glittrar i månskenet och jag lägger mig ner på marken. Du undrar om jag ska dö nu. Inte utan dig, svarar jag och andas ånga som stiger upp mot dig. Du lägger dig bredvid mig. Tysta ligger vi så och det är så kallt, så kallt. När vi somnar kan inte ens ångan vi andas förhindra att även vi täcks av frost. Jag håller hårt i din hand och innan vi vaknar har vi fått vingar och flugit långt härifrån.