Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Universums meningslöshet

Det är oktober. Det är oktober och ångesten äter upp mig
inifrån. Och jag springer ut i regnet. Det är sen kväll och
jag springer ut i regnet. Regndropparna slår i ansiktet,
blöt asfalt och döda löv under fötterna. Andas kylig
oktoberluft, blicken fixerad framåt snett ner i marken.
Jag springer för att fly. Fly från mig själv, mina tankar,
min ångest. Springer tills det känns som att lungorna ska
explodera, implodera. Springer tills det känns som att
hjärtat ska kollapsa, sprängas. Efteråt står jag länge i
duschen. Låter vattnet skölja bort illamåendet. Betraktar
mitt ansikte i spegeln och slås av en våg av självförakt.
Huvudvärk. Två alvedon ner med ett glas vatten. Kokar
upp te. Sitter uppkrupen i sängen med duntäcken och te
som sällskap. Trasigheten river inuti mig. Den växer och
river och bultar och skriker. Stirrar ner i tekoppen, ut i
rummet. Hundra duntäcken, fryser ändå. Det är oktober.
Det är oktober tvåtusentolv och jag går sönder.




Fri vers av Thisisnotashoe
Läst 292 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2012-10-19 02:29



Bookmark and Share


  Drömfångare
Starkt och ångestladdat, men känner verkligen kylan leta sig in i porerna..
2012-10-19
  > Nästa text
< Föregående

Thisisnotashoe
Thisisnotashoe