Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Huden tunn så tunn, den täcker dig mest på låtsas

Fingertopparna bränns, trevande, vill känna allt som går att känna, minsta skiftning.
Lätt så lätt, nuddar nästan inte, allt som rör sig innanför huden, kryper under skalet.
Pulserande, något lever i dig, du blinkar bort solljus som fastnat i ögonfransarna.
Huden slät genomskinlig tunn, minsta skråma och allt pulserande rinner ut.
Rinner ut på golvet, fingertopparna brinner nu, nuddar inte riktigt, känner allt.
Du klarar inte av att hålla ihop dig själv, skalet spricker, du rinner ut på golvet.
Alla fingrar brinner nu, de klöser i golvet, försöker skrapa ihop det som rinner ut.
Men hinner inte, huden spricker luckras upp, tiden kommer inte räcka till.
Ögonen grumlas igen av något kanske damm, du blinkar, dina ögonfransar lossnar.
Något pulserande lever i dig, men är på väg bort, rinner ur dig, huden håller inte.
Dina händer armar brinner, du ville bara känna något och nu brinner du.
Ville bara fånga en känsla med fingertopparna, något svalt flyktigt lätt.
Men huden höll inte och nu brinner du, rinner ut på golvet, du känner allt.




Fri vers (Fri form) av Thisisnotashoe
Läst 240 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2014-10-09 20:51



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Thisisnotashoe
Thisisnotashoe