människan som krossades
vart tog världen vägen
finns det inte två vägar på stigen som vi gick
den som var lite krokigare än den andra
och sen den som var sådär vacker
vart tog du vägen
vände du om och gick tillbaka till minnen av dåtiden
valde du en stig som jag att leva på
gick vi skilda håll du och jag
den där kvällen då vi aldrig möttes
då parkbänken där vi skulle suttit var tom
när löven blåste öppet över gatan där du bor
vart tog tiden vägen
klockan som varit min vän
tiden som följt mig genom staden
fram till vägen där världen delar sig
ett håll är mitt
ett håll är ditt
kras