Bort i natten som är stjärnlös

Bort i natten som är stjärnlös
går jag värnlös.

Himlens ljus har slutit till
sin pupill.

Ensam skall jag alltid vandra
bort från andra.

Och allt ljus är blott en skymt -
som lyser grymt.

Bunden vers (Rim) av Erik L
Läst 430 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2009-12-08 20:09

Skriv ut
Spara som PDF

Elisabeth Orden känns som att gå i en tunnel. Ensam med rädsla och samtidigt längtan att få komma ut, vara i gemenskap. Fint uttryckt. 2009-12-26

Bodil Sandberg En mycket mycket vacker dikt om ensamhet ..och jag tänker att ensamhet kan vara både på gott och ont..kanske många söker ensamheten för att de haft ett hårt liv ch känner den vara en vän ..så kan det vara men det kan också vara ett utanförskap som tär..ja lite tankar kring detta bara.. enormt fin och gripande poesi! 2009-12-11

Bibbi Fantastiskt fint skrivet men kan inte låta bli att hoppas och önska att ljuset ska överrumpla Dig till sist tillsammans med en ledsagare:-) 2009-12-09

Caprice! Grattis till placeringen också! Kul att "vara där" samtidigt. 2009-12-09

Caprice! Får lust att skriva en pendang till denna - men ska försöka låta bli... ;-) Mycket fin dikt som får mig att associera till många verk av de storartade äldre skalderna vårt land kan ståta med. Du skriver i samma tradition, bandet känns uppenbart. Och denna stannar givetvis hos mig. 2009-12-09

Berit Robin Lagerholm Berörande Erik 2009-12-08

Matilda Linnéa Tinér fint på nå vis 2009-12-08

Larz Gustafsson Det finns ett ljus som lyser vars låga aldrig dör som mörkret ej får makt med En Gud som ser och hör (Voilá! Ad lib pour vous!) Som vanligt är det en fin dikt du åstadkommit. 2009-12-08

walborg Vem är det som bestämmer att det måste vara så? 2009-12-08