Avlägsna viskningar från en avlägsen tid ekar då jag vrider mig för att somna om.
Det var de hånfulla andetagen som sarkastiskt smög sin in på den ömtåliga huden.
Det var dina smekningar som brände hål i huden.

Och all min svarta insida läcker ut på golvet.
Förenas med tusen grundämnen.
En kemisk reaktion.

Atombomb.

Varje morgon skall dina fingrar omsluta mina lungor.
Och varje morgon skall ljudet av mitt sista andetag väcka dig.