Hon går med händerna innanför ögonlocken
hon gråter under vattenytan
hon har huvudet över kanten
på skolans högsta tak

Dom går i korridoren
och viskar om fågeln
som började i andra ring
I salen är handen
ihoptryckt som
provpappret

På sommaren kan hon se snöflingorna falla
när hon ramlar nerför kullen
och känner blodet utmed kinden

Det är första gången hon känner så här
som om hon var ensam i världen


En vinterkväll förra året
och plötsligt
går hon igenom isen och hinner tänka
hur hon minns sin barndom men inte sin framtid

Hon ser på klockan
och sen på världen

Hon går rakt in
hon går rakt in