Stillheten kommer sakta in över våra inre skogar.
Kaskader av sovande atomer faller in i sömnens skugga.
Unga drömmars återväxt och vilja att göra sig fria från våra kraniums fäste.

Grottornas hemligheter fylls sakta till brädden och sipprar vidare.
Grottorna blir återigen tomma,ensamma och sorgen greppar dem igen.
Målningarna sveper det mörker om sig där solen inte vågar visa sig.

Ånyo gro det små drömmarnas frön, stilla i hjärnans veck.
Näringen de ej tar, för den de få från hjärnbarken utan protest.

Egendomliga skapelser är våra drömmar, men de är bara bilder av vårat undermedvetna.
Tankefrön som sprider ut sitt mikroskopiskt nätverk genom våran hjärnas alla delar.
Rötterna letar sig in i näringens hemligaste kammare och tar bara det den behöver.

Annars skulle detta ytterst känsliga och komplexa landskap förtvinas.

Salighetens och gåtfullhetens magi skulle härska och det fysiska skulle upphöra.
Sådana händelser sker när vi är svaga och rötterna tar för mycket av misstag.

Elen inom oss strålar vilt igenom våra nervbanor och bränner sönder alla spärrar.
Lågorna som skapas av elen tillintetgöra signalsystemets ruter och det yttre läggs i evig dvala.

Tårarna kommer rinna från de andra tills de läkt eller tills det dött helt.
Ro finner ingen av dem igen, förutom den som lever med det tomt inre och ett falskt yttre.
Ondska kallas det av vissa, andra säger det är ting i en människas skepnad.

Lurade är dessa kopior, som tror det kan undkomma sina straff.
Ler gör vi andra, för vi vet att det kommer få sina straff den dag det minst anar det.

Dagarna omvandlas till nya veckor och år, som förändrar oss, utan att vi vet det själva.
Inte ens en spegel kan avslöja det som sker, för ögon är blinda för denna förvandling.

Månen skiner ner på jordens mörker för att ge marken en stilla vän.
Månen sviker aldrig sina vänner små och stora, vad som än komma ske.

Solen må värma om dagen, men månen stillar den som är ensam och rädd.
Lägger sina osynliga armar runt oss och hjälper oss sakta somna in.
Ögonblick som dessa händer varje natt, men vi små kan inte registrerar dessa känslor.

Jorden sjunger sin eviga natt sonat, söver ner de små djuren och växterna ännu en gång.

Andas lugnt nu, för inget kan hindra månens,jordens och solens sakta omsorg.
Ta en sliten filt och vira den runt ditt hjärtat mjukt och vila.
Andarna från det glömda kommer även dem vaka över din sömn.

Grannen svajar långsamt i jordens kyliga sång och kammar molnen mjuka.
Gårdagen skrives ner i oändlighetens minnesbok.

Ta ett djupt andetag och öppna dina ögon försiktigt.
Rakt in i själen värmer solen upp det som slumrat.

Ångra inget som hänt och ställ dig upp min vän.
Dagens första vibrationer och signaler väcker det som nyligen var i en dvala.


21/11-09