Tiden innan du fanns.

Sakta ser jag den dolda tonen av ljus som så stilla och lugnt tar min själ ifrån mig.
Ormar från den fjärran tiden leker med mina sinnen och kryper in under min hud.

Marken som jag går på dör och förvandlas till aska och blod.

Mörkret som vi skapat ser det som fanns och har börjat förinta det.
Alla vet om det som sker och ser, men inget gör.

Repen som håller vår skräck bunden har börjat vittra sönder.

Långt inom oss kan vi känna vår barndom som nu också vittrar sönder med tiden.
Ängar som vi sprang på som barn finns ej längre, utan är nu betong och bilars viloplats.
Natten som var så mörk, är nu så ljus av lampor som aldrig sover.
Gräset smekte mina nakna fötter förr har sedan länge varit dött.
Träden vi klättrade i har huggits ner och tvingats bli möbler vi sitter på.

Anor från förr göms undan i de som varit och lever inte i de som finns.
Natten som är så ljus, är ändå så tyst på ljud.

Salen av sommar har blivit allt mer sliten och förfallen utan barnens skratt.
Omsorgen vi fick som små kommer de andra nog aldrig få.

Ramen över det som skall vara är i denna tid av stål och kan ej ändras.

Gruset som jag kysste som ung, smakar nu bara salt och sorg,

Knogar slår ut från mitt kranium och tar tag i den som kommer för nära.
Rusande mot djupet utan att tänka på det som finns bakom gör allt för många.

Isen i mitt hjärta blir allt kompaktare och mitt inre ser snart inget solsken.
Sargat är mitt blod och sargad är min kropp av det som världen ger oss varje sekund.
Utan dig kan jag inte andas,sova,se eller leva.

Tårarna från förr skär igenom mitt frusna hjärta och får isen att bli kallare.

Vacker är du som de blommor jag ej kan namnen på, utan bara vet hur de lyser.
En dag utan dig är som tusen år inuti en metallåda som viskar ondska in i mina ögon.

Cats eats the rats in my mind, but also play with my mind.

Kan du veta eller ana hur sakta min själ dör utan dig.

Lågor och lava kommer ut ur mitt flytande kvävehjärta och jag kan röra mig igen.
Inget av denna värld eller den nästa kan stoppa mig från att kyssa dig.
När något försöker hindra mig, så knuffar jag bort det som ett löv från min axel.

Gatorna är döda och tomma, för nu finns bara du och jag.