För en stund inbillade jag mig själv att något skulle hända.
Ursäkter såklart för ett ha en allt för stark tro på det älskar så.

Cirkusen är stäng och igenbommad, inga fler attraktioner eller lekar.
Karusellen kommer spinna på men den kommer bara ha en ensam resande.

Lovade som vanligt för mycket och kunde inte uppfylla det minsta av de.
Orden spann runt i huvudet, ljuva ord om sötma och glädje.

Varför var jag så dum att tro på dem igen?

En massa fantasier som kittlade mina sinnen och drömmar.
Inget av dem var sanna, utan bara tomma ord.

Tro inte att jag kommer gå på den cirkusen igen.
Ingen kommer lura mig igen, inte ens mig själv.

Så varför föll jag för det som en idiot?

Saken är just den att jag vill hoppas.
Har man en gång gjort det är det svårt att sluta.

Innan natten kommer ska jag ha låst alla portar och slängt bort alla nycklar.

Tror jag ens på det jag skriver just nu?

SSB 12-06-06