Tyst faller kristaller mot våran gråa jord.
Rymden blir åter mörk där ingen stjärna kan ses.
Under markens frusna tak, tändes brasor många åt de som fryser.

Modern sjunger visor som tiden gömt.
Hjärtat slår sakta och lugnt i sin moders barm.
Innan kylan frusit gjorden, sover det små och oskyldiga djupt.

Natten omvandlas till en isvärld.
Nattens luft bränner i lungorna, fast den är kall som månens yta.

Andra går sakta genom tjock massa och söker efter det som inte vill bli funnet.
Falska ljud av sorg försöker ljuga för den som lyssnar.

Rymden försöker ge himlen sitt ljus av evig ensamhet.
Undrande röster frågar efter det som förlorats mot tidens tand.

Subtila bilder flimrar i ögats blinda vrå.
Torkade tårar förvandlas till salt av ljuvaste sort.

Rauken står där den ståt sena havet föddes och ser ut över sitt rike.
Amuletten ligger stilla mot sin ägares bröst och känner hjärtats slag.
Toner som ej kan beskrivas pulserar genom din kropp och viskar "Allt är som det ska".

Is klättrar över skogens träd och bygger sina bon.

Osynliga varelser varndrar bland oss och studerar allt vi gör.
Några visar sig då och då, men det är för de känner sig ensamma.
Kanske det försöker tala med oss, men vi kan inte tyda deras uråldriga språk.
Andra försöker ta oss över för att återigen kunna vara med de levande, om blott för en sekund.

Sorgen kommer aldrig försvinna eller lätta sina tyngder från deras själar.
Hårda drömmar tynger ner de sovande och sömnen blir en kamp.
Mörka droppar faller och absorberas av hudens porer.

Ingen ser eller känner dem, men det faller varje gång en Ängel gråter.
Rymdens mörker skapades så, hav av oändliga Änglatårar.

Sakta vaknar de små och natten är över.
Ljuset tar bort alla minnen av onda drömmar och ting som natten gav.

Är det verkliga eller blott en illusion av hemliga fragment?

Tiden kanske avslöjar sina hemligheter, men Tiden håller hårt om sina sanningar.