Memento mori, fast inte just nu
jag undrar hur många
som skulle komma
på min begravning,
säger hon
är inte det ett tecken
på hur älskad man är
jag menar de som älskar dig
kommer ju, eller hur?
orden släpper hon där
på bordet som bollar
hur älskad man är
vi är tappade trådar
svårt att hitta rätt igen
men vissa gånger med
tydliga mål och styrka
som följeslagare
visst fumlar vi och trasslar
men lika ofta reder vi ut
saker
och hittar sanningar
ofta där vi inte förväntade
oss att hitta någonting alls
kanske även människor
att älska
och som älskar oss
trots att vi är lika mycket
fröken livrädd som
fyllda till bredden med hjälteblod
och kanske behövs det
egentligen inga stora ord
utan bara en
hand att hålla ibland
när man tvivlar