Han begår mord
På ord
Skriker Rättrådiga Rubert
Vars kusin Hubert
Bor på Kaptensgatan 13
På ”Östermalm”

Och han tål inte alls
Att någon vänder orden
Och svänger dom som i en vals
Plattar till och formar om
”De kan man inte göra med dom”
Skriker han och hans kusin
Och båda har samma, sura min
Men kom ner på jorden
För ordets makt är för starkt
Kom ner, innan ni får infarkt

Men mördaren själv
Lägger upp ett flin
Och ser att ordens älv
Är en alldeles egen kraft
Och har alltid så haft
Den rinner över varje damm
Och blåser bort, en annan, torr sort
Så rättråden med böjelseformar
Får alltid det svårt
Det är därför dom gormar
Och tar det så hårt…

När dessa ord ändras
Och det kallas mord
Av de som aldrig förändras
Och de hatar den effekt
Som förändringar och dialekt
Skapar i den verbala världen
Men det kallas utveckling
Även om ni hamnar i affekt…
Ni grabbar i rättrådighetens sekt…