Förruttnelse och död, fyller en redan sårig mage
jag kan inte andas, mina lungor svider svaveldioxid
Hesa skrik, ekar genom mina tomma hörselgångar
Lyssna, inget annat än mina dyslektiska tårar
Jag är slut på ord, ett mörker som inte kan stava
Allt jag har, det som är mitt
är mitt barn
Min lilla flicka, jag själv skapat från den renaste del
jag äger i mitt hjärta

Ångest sipprar ur varenda por, medan vanmakt smetas ut
i geggiga sår
En skärseld bränner i mitt bröst
Bilden av dina flottiga fingrar, i hennes blonda hår

Hata mig hur mycket du vill, men låt henne vara
ta allt du vill ha, men för fan din jävla HORA
Min dotter är MIN!

Med darrande händer min vädjan faller till marken
går i tusen bitar, ovanpå en snöbeklädd yta
Ingen lyssnar, mina ord är en död bön i natten


Ta vad ni vill ha, men håll er borta från det jag älskar…