Än en gång var det jag som tog initiativet

till att mötas och du tog upp tråden och svarade

på allt som jag gav precis som en kvinna med

lagom distans. Skulle vi härifrån vågat öppna upp

oss för varandra och se det framtida tillsammans

skulle det vara perfekt. För någonstans i det här

vet vi båda att kärleken finns eftersom vi såg in i

varandras själar och såg lågan samtidigt som

vi såg varandras sårbarhet och svagheter. Nu

kunde vi med vishet se att det här var något

för framtiden, trodde jag. Du sjönk in i en

bekväm paus av erfarenheter samtidigt som

jag fick vara den som än en gång sträckte

ut en hand för att se till att våra polarcirklar

inte korsar varandra nästa skottår.

-För det är ju så krångligt idag, eller?

-Det är klart att allting bra tar tid

och sällan är enkelt. Det kan ju till

och med vara farligt att vara för enkel.

Därför vill jag påminna om det inre väsen

som brann mellan oss som trotts allt kan

vara länken till kärlek.