Steg som ekar trots mjukt underlag
Stegen som styr genom ett naket landskap
Ett landskap där ens eget liv spelas upp utmed vägen
Vindarna som för tillbaka minnen från förr
Tårar som förtvivlat försöker skölja bort
rädslan som försöker svärta ner ens tankar
Kanske blir jag ett med ödet lite längre fram
Lite längre bor där vägen ser ut att ta slut
Kanske har jag förenats med mitt öde när jag
tar det sista steget..