vid randen av horisonten
långt bortom de obebodda bergen
där månen inte ser
där ligger ett vatten
som skymningen glömt smeka

kanske, men bara kanske
ligger vattnet stilla
i de tankar som ännu inte finns

som en krusning
på en ocean
av tillfälligheter
som ännu inte uppstått
ligger livet där till sängs
inbäddat i det ljus
som saknar mörker