dina skugghöfter hypnotiserade mig
och förde mig framför ljuset

ditt självlysande inre
drog mig närmre

luften knakade
och våldet i regnet var äkta

jag blundade och föll
i dina löftens armar

jag tog på mig natten
och gick efter dig

jag kände mig som en fluga av eld
i en korpsvart tunnel

jag flöt likt en rännil mot
ett slutgiltigt mål


ditt löfte till mig
visade sig dock vara lika bestående
som dina fotavtryck
på den våta asfalten


men jag vägrar att ge upp

jag vill måla dina diamantögon
i alla otänkbara färger

jag vill ge dig strån
med hallon och björnbär på

jag vill räkna stjärnorna
och se vår oändlighet

jag vill smeka ditt balsamhår
andas imma på din kind

jag vill ta en rostig tång
och slita tungan ur munnen på dig
så att du aldrig mer kan ljuga

sen kan vi somna in

till nattens vaga knastrande.