Vi öppnar grinden tillsammans,
kom ta min hand.

Vi vandra tryggt med varandra.
Vi är som i ett annat land.

En trädgård fylld av våra minnen?
En känsla av sorg varje sekund, som timme.

Den var så färgglad en gång,
den var fylld av vinden och fågelsång.

Var försvann dess färgglada prisma?
Var doldes dess underbara karisma?

Löven på träden är vissna,
skräcken och kontrasten får mig att hissna.

Trädet vi ristade in vårat band är dött,
så dränks nu kärleken i blodrött.

Varje sten i murarna,
åt blommorna vi byggt opp, faller isär.
Det finns inget för oss kvar att hämta,
förutom dess dunkla misär.

Vi lämnar allt detta bakom oss för gott.
För mig är det bara en cigarett,
sen ett minne blott.