jag ville skriva om vackra saker
om ord som aldrig når mina
fingerspetsar och kysser
tangentbordet

men min själ gråter nog
för att min mun skrattar
så hjärtligt och rätt

och när gråten får 
komma fram då
brister allt

skratten är inte hela 
längre dem liksom
hickar sig fram

vad är glädje
om man inte vet
vad man är

staden som skulle bli min
ny och vacker skulle jag gå
på gator av sten
klä dem med ord som inspirerar
men någonstanns där mitt i allt
gick min plan itu

jag bara grät och staden
försökte få mig glad men
den fick ingen chans
jag smutsade ner den med
tvivel smuts och tårar

men vackra lilla stad
nu till våren ska jag kämpa
jag ska klä dig med färgglada 
ord, förinta gråskalan.