Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Och plötsligt fattar jag hela grejen med Mr Darcy

Och så rätar jag på ryggen och ser rakt in i din dömande blick.
Eller nej, det gör jag naturligtvis inte.
Jag sitter hukad med bicken stadigt fäst i luftrummet strax nedanför ditt vänstra öra.
- Och Josefin har blivit stor och skaffat pojkvän, säger jag.
Och
- Jassåminsann, säger du. Är han ekonomiskt oberoende?
- Nej, säger jag.
- Har han jobb?
- Nej, säger jag. Men han söker. Han jobbade på Statoil förut. Han håller på med karate.
- Gillar hon karate? säger du.
- Nej. Men hon verkar ju gilla honom så... Fast vad vet jag..?
Och så blir det tyst en stund.
- Hon är ju färdigutbildad nu, försöker jag. Har fått jobb i stan.
- Där ser man!
- Jag frågade om hon skulle flytta ihop med Jonas, han heter så, men...
- Då är hon ju fast sen. För hela livet. Jobb... och då är de ju i princip gifta.
- ... men hon trodde inte de var där än.
- Nej, då sitter hon ju där sen. Då blir ju barn nästa steg. Hon kommer ju aldrig att träffa nån annan kille.
- Nej, säger jag, medan blicken vacklar ner till din axel. Då träffar hon ingen annan kille.
- Trist, säger du. Hon som skulle kunna få vem hon vill.




Fri vers av Nioma Trey
Läst 429 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2010-01-03 13:50



Bookmark and Share


  lodjuret/seglare VIP
Det är lustigt med hur människor tänker och hur skönt det kan vara att läsa om sådant som verkar ske mest hela tiden, som känns så väl igen och som du beskriver så väl här.
2011-02-22

  thyra
Gillar sådana här inbrytningar i ett samtal där bilden stannar kvar och som man kan fantisera vidare i. Fint!
2010-01-03
  > Nästa text
< Föregående

Nioma Trey
Nioma Trey