" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En svit, ursprungligen publicerad i antologin "Varg" från 2001. Den har alltså inte tillkommit med anledning av den avskjutning som nu ägt rum.




Vargsaga

1

jag drömmer om vidderna
dina tassar rycker i sömnen

jag drömmer om jakten
du gnyr och nafsar efter den flyende drömmen

jag sover i huset i skogsbrynet
du sover i trampat gräs under täta grenar

doftspår i vinden
en barrskogsremsa förenar oss

2

i sömnen en ton
på gränsen till det förnimbara
månskenet
som häller ut silversmälta på mitt golv

gardinen fladdrar
ett vinddrag
ett ljudlöst språng
så står hon i rummet
gulögd
raggig tungan ångande röd
klor rasslar mot golvtiljorna

vem är du?
jag är du


3

trumman dunkar
bakom revbensgallret bultar oron
din närvaro
en röd strimma i rymden

4

plötsligt en dag börjar skogen dofta skog
barr kåda bark och rötter
börjar nötskrikan varsla rovdjur
stigen soltorka
jag vandrar mot vinden
och möjligheternas horisont är
oändligt vid

5

blå blå grön
grön grön skog
skog skog vind

vind vind blå
blå vind
i mitt hår


6

koltrastens aftonblues
gungar under stjärnorna
hud minns hud

ögonblicket dröjer
andas tveklöshet
men flyr

gröna fotspår i daggen
gräset böjer sig
mot sin rot

natten susar lågmält
sover du
långt ifrån mig

min tanke flyr över ängen
under fullmånen
jag är gräset
böjer mig

7

gråben
jag springer med dig
vinden har vänt

snabbt löper vi
sida vid sida
under gröna lövhyddors valv
barrskogsstigen flyter stadigt bort
under oss
snart
åh snart
ska vi vara annanstans

vinden doftar uppbrott
vi springer
gråben
dovt trummar den
outtröttlig
rytmen i dina steg
frihet ljuder den

lycklig
löper jag samman med dig
aldrig
vänder jag åter i kallnande spår

8

nämn din flock

Sorg heter den svarta
Leda heter den grå
Lust heter den röda
Jealousy heter den gula
Lycka heter den unga
som hoppar efter fjärilar på ängen
Vrede heter den raggige
som döljer sig i skogen

den väldige med silver i hårremmen
heter Tid
han leder oss alla
med makt

9

nu är den korta natt
ligg vid min sida
på bergskammen
se med mina ögon
hur skymningen aldrig tätnar
över den blå skogen

gestaltbytare
dölj mig med din tunga kropp
omslut mig med innerlighet
den korta stund vi vilar här

vinden vänder
uppbrott
i flytande trav nedför berget
inne i trädmörkret

finns vi inte mer




Fri vers av Måna N. Berger
Läst 336 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2010-01-05 18:34



Bookmark and Share


  Måna N. Berger
Nu skrevs ju denna svit redan 2001, och handlar alltså inte om situationen idag, men den speglar något min glädje då, över att vargen, som länge varit utrotad i våra trakter, kommit tillbaka. För mig, och många andra, betydde det att naturens kretslopp återknutits. I en vildmark utan stora rovdjur, bortsett från människan, råder det obalans.

Idag har även björn börjat vandra ner från trakterna i norra Värmland och iakttagits allt oftare här.
2010-01-06

  Larz Gustafsson VIP
Mycket vackert språk.
2010-01-05

  Berit Robin Lagerholm VIP
Åh Måna så fint du vaggar vargen här i mycket ledsna ögon.
De förvirrade vargar som nu springer i skog utan sina Alfahanar och honor fyller mig med så stor sorg. Människan är galen i sin primitiva skepnad fjärmad från naturen och inneboende hat. Din tröstande dikt gör att jag inte känner mig ensam.
2010-01-05
  > Nästa text
< Föregående

Måna N. Berger
Måna N. Berger