det är nog dags för mig
att stänga dörren
aldrig mer
ska jag släppa in någon på djupet igen
aldrig mer
skall jag falla för kärleken

jag ska resa en stor svart mur
bakom den ska jag leva så som det var menat
för mig
ensam i ensamhet

för jag är så förbannat trött
på att gråta mig till sömns
på att aldrig få sova
ja jag är så himla trött
på att kasta kärlek
som aldrig tas emot

jag kanske aldrig var den
som var värd att älskas
jag har inget jobb och jag är inte rik
är heller inte mycket
att vila ögonen på
nej jag har aldrig varit perfekt
inte ens i närheten

nej jag har aldrig varit en bråkdel
av det underbara
som är du

kanske hade jag chansen
en gång
att få dig
men jag brände den
och jag må vara en idiot för det
men den här idioten
älskar dig
mer än vad någon annan någonsin
kommer att göra

jag har ju sagt att
för dig så skulle jag göra allt
vad som helst
så jag gör det nu
jag stänger min dörr
och
reser min feta svarta mur

jag mördar mitt bräckliga urhålkade
oälskade hjärta
för dig
min käresta

min kärlek dör
mitt hjärta imploderar
så att jag aldrig mer
med min kärlek besvärar

jag har slut på ammunition
allt jag har är tomma hylsor
som representerar
det jag är

nu