Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En människa föll


en människa föll genom rymden
som ett stjärnebloss

brann en sekund och släcktes
i gnistrande snö

med en viskning

därefter blev mörker och kallt


Fri vers av Måna N. Berger
Läst 235 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2010-01-06 00:20



Bookmark and Share

  Berit Robin Lagerholm VIP
Fin symbolik om det lilla i det stora och det stora i det lilla. Tycker om.
2010-01-06

  Nina V A
men oj, brinner inte allas våra liv när vi verkligen lever, ett fall i stjärnblossets banér är allt vackrare om än bjuder mörker o kyla vid slut. Viskningar lever och färdas alltjämt - om man så vill. Som stjärnorna glimmar vi till - alla.
2010-01-06

  Ulf Lagerholm
"därefter blev mörker och kallt"

det blir så starkt i min läsning, raden äger en nästan biblisk ton
2010-01-06

  Mr Lindemann VIP
Några kan vaea stjärnbloss
medans andra skimrar in evigheten
sedan är det en annan
sak att du vera vara ett solsystem
2010-01-06

  Ingela Svenson VIP
Så är vi då stjärnor! Vackert!
2010-01-06

  Paradox
Väldigt vackert.

// Sallie (:
2010-01-06
  > Nästa text
< Föregående

Måna N. Berger
Måna N. Berger