Mellanmjölken skvalpar fram i ådrorna
och den medelhöga medeltemperaturen
värmer så där lagom
inomhus
Inte utomordentligt någonstans
Till och med teet smakar Svensson

Är det då konstigt att flyktiga ord väger bly?
Konstigt att vikter och hopp knyts
till meningslösa löften?

Det är med tungt hjärta jag måste meddela att
om det är det något syrligt i luften
så är det tyvärr du

Du ser liksom dig själv som navet
i ett ständigt uppskattande solsystem
Din tid vägs i juveler
alla andras i Saharasand

Men timglaset har vänts nu
sanden rann ut
förstår du

Den sipprade mellan fingrarna
så som dina ord
genom min hud
en gång gjorde

Du får hitta någon annan nu
som kan det där med att kretsa
Jag är ingen jävla planet
förstår du



Klart att du inte gör.