En gång i mitt liv jag blev hänförd och tagen.

Kvinnan som skulle bli min var av börd.

Men jag blev lurad på lyckan och bedragen.

Av svartsjuka, illvilliga människor störd.


Igen väcktes hoppet, en bit senare i livet.

En annan vacker flicka sitt hjärta mig gav.

I enfald jag trodde att ödet redan var givet.

Tro inte det var med mig hon gav sig av.


Skam den som ger sig, en tredje ung mö.

Dubbelt välsignad och kärleken må gro.

Vem kunde ana att hon skulle välja att dö.

Hur ska jag våga älska igen måntro.


Till minnet av mitt hjärtas stora blunder.

Jag blev sjuk i magen och mådde sådär.

Ofta jag grät mig till sömns dessa stunder.

Jag fruktar den dagen jag åter blir kär.