Vi hade en bildlärare på skolan. Som hade bröstcancer. Dom 4 sista bildlektionerna hade vi vikarie. Jag längtade efter att få ha Petra igen, men hon skulle inte komma tillbaka förrän efter jullovet.
När jag på torsdags morgonen vaknade och gick upp och läste Corren.
Jag bläddrade lite sakta, sen vid dödsannonserna såg jag ett namn jag kände igen! : Petra Lindekrantz!
Jag blev jätteledsen och började gråta, jag gick in till mamma och visade tidningen. Jag trodde att det var en dröm.. och jag hoppades på att vakna snart.

Jag gick till skolan. Såg flaggan som var halvt uppe.
Sen första lektionen var det Bild. Vi hade en vikarie som hette Björn. Och så stod han och berättade allt för oss. Om att hon hade dött och att vi kunde gå till skolsyster om vi ville prata om det.
Ingen såg direkt ledsen ut vad jag kunde se..
Men jag satt o tänkte på Petra.

Efter lektionen gick alla i min klass runt o ba:
- "Varför skulle man bli ledsen över att en lärare dör"? o massa sånt.



Petra var en helt underbar lärare som var jättesnäll och jättesöt!
Vi hade bara haft lektion med henne ca 5 gånger.
Men ändå. Det är ju klart att man blir ledsen och så. För vi kände henne faktiskt.

Hon dog p.g.a att bröstcancern spred sej ner till levern. och det gick inte att stoppa.

* 1974, exakt datum vet jag inte.
_|_
| 2009 28 December.


Vila I Frid Petra! Du är saknad och älskad! <3