I utrymmet mellan mörker och galenskap
En obetalbar fristad för spöken på droger
Det leker ett liv i mina lurar när spårvagnen kränger
I telefonen väntar döden på att dränka mig i vågor


Ett fladdermushjärta blir uppätet i natt
Mitt i vintern denna glödande voodoorit
Spåren som inte leder någonstans
Bara följer med för att nå ut ur, dit


Alldagligt tillstånd av vitmålade sterila väggar
När minmalism möter brokigheten i ett knull
En effektfull Pollock skulle några kanske säga
Med tveksamhet vänder jag och ramlar omkull


Under den kraft som lämnats kvar inuti
Pressar ner de nålar som krävs i denna nåldyna
Mina perforerade händer känner bara äkta skönhet
Som blindskrift i sand på väg att borttyna


Inga ljus släcks när andningen är flåsig
Bara damm som yr och en växande nakenhet
Här dör ännu ingenting i ögonblicket
Här lever en svettkramande sömnlös vakenhet


Som på en ö dessa giftbloss i fönstret
Ett regisserat flyktförsök i glitter nedan
Mina öron kan så lätt förblöda i vackra ord
Håller varandras händer men vad händer sedan?